Svenskarna är dåliga på att ge komplimanger, vad kan det bero på?

Hej på er alla fina läsare!

Idag tänker jag att ta upp några ämnen som jag tycker är viktiga, om bemötande och små saker som gör oss glada.

I fredags satt jag med några pensionärer och pratade om att svenskarna är både dåliga med att ge komplimanger till varandra och väldigt avundsjuka på varann, Vad kan det bero på? Om jag ska vara ärlig var jag själv inte alls bra på att ge komplimanger till andra som jag kände tidigare eller de som jag jobbade med. Då tänkte jag att jag inte ville göra andra kaxiga. Jag har blivit mycket bättre på att ge komplimanger. Idag tänker jag så här - vad kan hända om jag ger en fin komplimang? Om jag ger det till min kollega som har sminkat sig fint? Om jag berömmer någons hår? Om jag talar om för något vilket bra jobb de har gjort?

Det som kan hända är att du gör någon annan glad och stolt. Du höjer andras självförtroende och ger lite positiv energi till den människan, åtminstone för dagen. Jag har många gånger varit på arbetsplatser där min kollega varit avundsjuk och svår på att jobba med. En gång när hon kom till jobbet och vi skulle jobba kväll med varandra så hade hon sminkat sig och hade fint hår. Jag tog initiativet och gav henne fina komplimanger, jag försökte bryta mönstret. Senare fick jag samma komplimang tillbaka och jag upplevde henne som mindre avundsjuk. 

Så därför tycker jag att folk ska börja och lära känna andra och ge varandra fina komplimanger. Vi människor ska vara fina vänner med varann och skapa ett positiv värld. Tänk om alla började ge varandra en fin komplimang från och med idag, istället för att fortsätta gå runt tysta och sura. 

Kaziva-kurd



Bort med energitjuvar från mitt liv!!

Hmm, jag börjar undra om det är värt att man ska lägga krafter på andra ibland. Det känns som om alla runt omkring mig är smått avundsjuka i onödan på mig och mitt liv. Hur länge ska man offra sig själv och sin energi?

Älska dig själv

Älska dig själv

Om man är vacker och kanske har lyckats med något i livet då lägger de sig i och gör mig sårad. Jag har blivit och blir verkligen mobbad i det här landet på grund av att jag hamnar i sällskap med fel människor, till exempel på arbetsplatser.

Jag har faktiskt hittat mig själv för länge sedan och tack vare det kunnat bli en stor och stark tjej som kan uttrycka vad hon vill och vad hon känner. Jag vet att många där ute är mobbade eller har blivit det tidigare, till exempel för att de är vackra och bryr sig om sitt utseende, för att de har lyckats med någonting bra i sitt liv eller för att de bara är glada och positiva.

Det finns fullt av avundsjuka idioter som bara vill lägga sig i andras liv. Jag behöver inte råd och tips från mina fiender, jag behöver inte att främmande människor kommer fram och säger hur jag ska leva mitt liv.

Häromdagen var i ett sällskap där jag upplevde att jag blev mobbad och bombarderad av frågor som jag inte ville svara på och tips som jag inte ville ha och aldrig frågat efter. Jag kände mig kränkt och sårad och det påverkade verkligen hela min dag. Hoppas att andra som känner att de hamnar i samma situationer som jag också vågar ställa sig upp och säga ifrån.

Kram till alla som vågar stå upp!

Känslan att lyckas men inte "sticka ut" !!!!

Hej på er alla fina!!

Vilken underbar dag det har varit idag. Igår klarade jag ett avgörande prov som jag tidigare skrev här på bloggen var lite hemligt. Jag fick godkänt på tolkprov för att tolka på tre språk, persiska, kurdiska och persiska Dari. Så idag är jag glad. 

Ja, man blir lycklig av att känna sig lyckad. Man vill att alla ska höra och veta att man har lyckats. Men tyvärr, i vårt Sverige som jag har förstått det, så får man inte "STICKA UT". Jag vet inte varför man ska behöva vara så himla feg och konstig i det här landet. Varför ska man vara "lagom" hela tiden? Varför vågar inte folk vara sig själva? Är de rädda för att kanske bli mobbade av andra som har dåligt självförtroende och är osäkra på sig själva?

Jag är en sån typ som så fort jag har lyckats med något eller ser att något inte är okej visar det. Jag vill visa för alla när jag är glad och nöjd över något och försöker att lära andra vad som måste förbättras när jag ser något som är fel. Vi människor måste lära oss att vi ska vara oss själv och våga visa både när vi tycker att något är bra och när något är fel.

Här i Sverige tittar folk ofta snett på en när man visar känslor och säger vad man känner och tycker. Många tittar snett om man har fina kläder eller om man sminkar sig fint. Man ska bara vara lagom och smälta in i gruppen. Den "Svenska avundsjukan" som jag fått höra så mycket om verkar styra i det här samhället. Att det ska behöva vara så här är fel. I min kultur är det tvärt om. Där ska man visa att man har lyckats och man ska visa om man har köpt något fint. Man går inte ut utan att klä sig och sminka sig fint.

Sommar och sol

Sommar och sol

Hoppas ni som tycker samma som jag ska ändra på de som trycker ner folk som är glada och positiva.