Trevligt på Kommunals årsmöte

Godkväll alla!

Vad skönt att sitta framför min dator igen och uppdatera min blogg lite ikväll. Jag har haft fullt upp denna vecka med tre dagar i rad från 7:30 till 17:00 tolkning. Ja ni hörde rätt, ganska jobbigt faktiskt att jobba så intensivt och samtidigt plugga. Att tolka äter upp hjärnan. Jag är glad att mina fina läsare hör av sig och saknar mig och mina inlägg. Jag är glad och tacksam, älskar er! Jag ska försöka hinna med allt men jag lovar det är inte lätt att jobba nästan heltid, plugga heltid  och hinna med bloggen också. 

Igår kväll var jag på Kommunals årsmöte med mina fina kamrater från jobbet. Direkt jag kom dit fick jag höra "Hej snygging, är du klädd för fest?". Jag tycker det är konstigt, direkt man klär sig kvinnligt så tror folk att man ska på fest. När jag kollade runt så såg jag att jag ändå stack ut för de flesta verkade gått dit i pyjamas. 

Mötet var jättebra och efteråt bjöd  de oss på väldigt god mat. Under mötet tog de upp väldigt bra ämnen  och man lyfte upp många brister och problem som har kommit fram och hur chefer och personal har blivit drabbade. Bland annat så fortsätter kampen mot äckliga delade turer! Jag har aldrig varit på ett sånt här möte tidigare, det är första gången jag såg information om mötet på jobbet. Man borde få informationen på mail... men det är säkert mitt eget fel att jag inte är registrerad?

Jag har alltid engagerad mig i problem på arbetsplatser och annat inom vården men tyvärr så bör man vara tyst eftersom yttrandefrihet inte riktigt finns i Sverige. Allting har försämrats men de flesta vågar inte lyfta fram problem längre eftersom man blir utfryst eller får dålig referens. Istället så snackar man en massa skit och klagar under rasterna.

Under kvällen så satt jag och pratade med en annan kurdisk tjej och sa bland annat att Sverige inte känns lika säkert längre och att jag inte skulle våga åka till flera platser i Sverige. Skämtade lite om att det var säkrare i Iran och hon höll med mig. Det roliga var att vi pratade så att alla svenska kvinnor vid bordet hörde och man såg att de satt och lyssnade, men ingen vågade säga ett enda ord. Det är typiskt svenskt och framförallt typiskt svenska kvinnor, ingen vågar säga någonting för man är rädd att fel person ska höra och att man  ska bli kallad "rasist". Man ser verkligen hur svenskar sitter och vrider sig när ämnet känns obekvämt.

Nåja, imorgon är det dags för fler tolkuppdrag så jag måste gå och lägga mig. Godnatt!

Så här såg jag ut, fast håret var inte uppsatt där (min man säger alltid "släpp ut håret"). Tyvärr hade jag bråttom när jag tog bild så ingen blev bra

Så här såg jag ut, fast håret var inte uppsatt där (min man säger alltid "släpp ut håret"). Tyvärr hade jag bråttom när jag tog bild så ingen blev bra